Utflykter
- Gyllbergen, 2004
- Källan i Borlänge, 2004
- Mossnycklar, 2004
- Grangärdetrakten, 2004
- Söderbärke-Norberg, 2004
- Gruvor och hyttor, 2004
- Källorna i Ljusnarsberg, 2004
- Källorna i Hedemora, 2004
- Snöån och Väsman i snötid, 2005
- Utflyktsmål i vårtid, 2005
- Naturreservatsturer i sommartid, 2005
- Källandskultur i kubik, 2005
- Gyllentid i bergen, 2005
- Sista snöturen, 2006
- Fäbodutflykt med SPA i juni, 2007
- Guckusko i midsommartid, 2008
- Svårnåbara berg i nordväst, 2009
- En fiktiv resa till iskanten
Gyllentid i bergen, 2005
Mellansjön
Så kom den där dagen då lönnarna når sitt höstfärgsmaximum. Martin och jag for upp till norra Källandet den fjärde oktober. Vid Brunnsvik glödde lönnarna mest och vi stannade till för att digitalt fånga färgprakten. Huvudmålet för dagsturen var Mellansjöberget om vilket Dan Andersson skrev så inspirerande, som mycket ung (se kapitlet Renässans för naturromantik). Vi hade varit upp på berget vid midsommartid men inte nått fram till stupet ovanför Mellansjön (se underrubriken Utflykt i vårtid Dag 2.). Då hade tiden varit knapp men nu var vi ute i god tid för att hinna nå fram till det omtalade stupet. Vid Ekorrbacken norr om Nyhammar, svängde vi till vänster in på vägen mot Kullen som vi följde en kort sträcka innan vi tog vägen mot Mellansjön. Vi mötte storslagen natur vid det 420 meterhöga Storslättberget och en helt betagande höstfägring utmed Mellansjön. En älghund med rött signalband sprang fram ur granskogen och ”ställde” bilen med oss på vägen vid Norrsjöhällarna. Efter att Martin talat hunden till rätta och fått honom att förstå att vi och bilen inte var en älg, om han nu trott det, fick vi fortsätta. Över Mellansjöns långsmala vik i nordväst uppförde Fältingenjörstruppen en träbro 19XX. Bron var nu i så miserabelt skick att den stängts av. Efter viss tvekan körde vi försiktigt över den bräckliga bron eftersom vi inte hade något val för att komma Mellansjöberget riktigt nära. Av spåren att döma hade fler gjort samma val helt nyligen. Bron höll även för returresan. Vatten till Mellansjön leds genom Svensån från den högt belägna finnmarksbyn Flen och det 441 meter höga Flenberget.
Efter ytterligare ett par kilometer hittade vi en stig upp mot Mellansjöberget och vår vandring tog sin början. Stigen, som var kantad av lingon blev allt otydligare och upphörde snart helt, varför vi fick lita till karta och kompass när vi mödosamt tog oss fram genom tätnande granskog. Ett genom granarnas grenverk genomsilande solljus hade tänt mikroskopiska fuktdroppar i en fyra meter lång spindeltråd och därigenom gjort den till ett naturens silverglänsande smycke. Denna tråd bröt vår kompassbestämda kurs där den satt spänd på nära två meters höjd mellan två träd. Kanske var det vinden som spänt tråden eller kunde spindeln själv ha åstadkommit detta konststycke?
Nu var vi enligt kartan bara en kilometer från branten. Efter en svacka med åtföljande uppförsbacke skulle den finnas. Strax stod vi där och mellan tallstammar kunde vi blicka ner mot Norrsjön och Mellansjön. Nästan hundra år hade gått sedan Dan Andersson var här och en siktskymmande tallskog hade vuxit upp varför utsikten inte riktigt var så som han då hade beskrivit den. Ganska trötta vände vi neråt mot bilen och lingon som väntade på att bli plockade. På nolltid fyllde Martin en tvålitersbägare med de åtråvärda vitaminfyllda bären. Vid träbron tog vi paus för att njuta av vyer med intensivt gulfärgade björkskogar, som belysta av begynnande eftermiddagssol speglade sig i Mellansjön nedom bergssluttningarna. Inte en krusning förnams på ytan.
Vid Kulllens kulturmärkta by, som vi nådde via Svedbergets by, stannade vi för att titta på den märkliga postkuren. Denna kuriösa lilla träbyggnad har bevarats i sitt originalskick med alla sina postfack. Här fördelades posten till byns tjugotal hushåll som fanns här fram till 1960-talet. Sen dess har byn successivt förvandlats till att övervägande vara en fritidsby. Genom byn går en intressant kyrkstig. Här passerar också varje sommar det tjugoåtta kilometer långa Kyrkloppet ingående i Finnskogsklassikern. Vid postkurens sydvägg blommade ängsklockor i den lågt stående oktobersolens sken.
Postkuren i Kullen
Siktet ställdes in på Norra Malingen och Salå gård. (Om Salå gård finns mer att läsa i detta kapitel under rubriken Källandsturer med kultur i kubik). Från Salå nedlagda station körde vi till Fagerbergets fäbodvall med femtiotalet stugor utmed bygatan, där en allt mer rödfärgad sol speglades i blyinfattade fönster. Efter det vi fotodokumenterat vallen for vi hemåt. Den soliga höstdagens ljus fanns med oss ner till Smedjebacken, där det allt svagare gyllengivande skenet tonade över i svagt tilltagande kvällsmörker.
LÖVGLÖD
Tänk att höstens löv
kan vara så vackra,
så fyllda av skönhet
Vid Mellansjön glöder miljoner löv
Lövens glöd släcks inte
i sjöns vatten
De brinner i sin spegelbild
i en för oss
livgivande brand
i årets gyllentid
Denna eld
är ett höstens skeende
Den ska snart slockna
i fallande snö
Tänk att gula löv
kan vara så vackra,
så fyllda av skönhet
P.W 2006
Uppdaterad 2009-10-28