Utflykter
- Gyllbergen, 2004
- Källan i Borlänge, 2004
- Mossnycklar, 2004
- Grangärdetrakten, 2004
- Söderbärke-Norberg, 2004
- Gruvor och hyttor, 2004
- Källorna i Ljusnarsberg, 2004
- Källorna i Hedemora, 2004
- Snöån och Väsman i snötid, 2005
- Utflyktsmål i vårtid, 2005
- Naturreservatsturer i sommartid, 2005
- Källandskultur i kubik, 2005
- Gyllentid i bergen, 2005
- Sista snöturen, 2006
- Fäbodutflykt med SPA i juni, 2007
- Guckusko i midsommartid, 2008
- Svårnåbara berg i nordväst, 2009
- En fiktiv resa till iskanten
Sista snöturen, 2006
Så kom då den där dagen, som man bara gått och väntat på, den med sol, tjockt snötäcke med skare och vindstilla. Den kom den 19 april i veckan efter påsk. Raskt for Martin och jag i bil upp genom ådalen med siktet inställt på Gässtjärnbergets fäbodar ovanför Lungmyran. Landskapet vi reste genom var svidande vackert i den tidiga morgonsolen. Bilder som gav starka upplevelser var sångsvanarna i Gniens öppna vatten, dimfrosten i björkarna vid Nadden, kniporna i strömmen mellan Övre och Nedre Hillen, de bländvita bergssluttningarna i väster bort mot Skattlösberg, morgontidiga pimpelfiskare på Björken och den stolt trampande tranan på Lungmyrornan. Inför den majestätiska fågeln gjorde vi tvärstopp för att fotografera den på blott tjugofem meters avstånd. Bärande skidorna snöpulsade vi sen upp för den branta backen till fäbodvallen.
Många av Källandets fäbodvallar ligger på platser med hänförande utsikter, så även denna. Från vallen kunde vi norrut blicka ner över Mockfjärdsbygden och Västerdalälven. För minskad frostrisk bröts ofta vallarna i höjdlägen under uppoffrande slit och med fortsatt hårt arbete med slåtter och djurskötsel av våra förfäder. Man kan undra hur mycket de hann njuta av utsikterna. Kanske hann de ändå det i sena ljusa sommarkvällar. Återigen befann vi oss vid vattendelaren mellan Kolbäcksån och Västerdalälven och vi gissade att vallens sydligaste del nog kunde anses avvattnas söderut. Även om snön nu snabbt börjat smälta i det värmande solljuset kunde vi inte hitta något bevisande vattendrag just här, men kartbilden talade för att vårt antagande torde vara rätt.
Bland de tjugo fäbodstugorna finns flera som bevarat sin gamla karaktär och som vi nu kunde föreviga i digital form. Namnet Gässtjärnsberget har föregåtts av många andra namn, varur nuvarande namn växt fram. Här några exempel: Glåskärnaberget, Giärskiärberget, Jäst Tjärnaberget, Giättiärnssberg, Glästskierberget och Glästgierberg, alla från 1700-talet.
Namnexemplen står att läsa på informationstavlan mitt i byn och på en namnskylt strax intill benämns vallen Gästtjärnsberget. Men vi får väl lita till att lantmäteriverkets Gässtjärnsberget, som står på gröna kartan är det namn som nu ska användas.
Vi återvände till bilen för att köra mot Jan-Olars fäbodar. Tjällossningens ytuppmjukningar på skogsbilvägen gjorde att vi avbröt färden redan vid avtaget till Grävenbergets fäbodar, för att på den oplogade vägen skida upp till vallen. På då och då bristande skare knegade vi oss upp till stugorna som ligger på 350-metersnivån. Rävspåren var många och i en solexponerad och upptinad myrstacks yta kryllade det av liv.
Vi tjuvlånade förstubron till den första stugan, som vi kom fram till, för lunchmatsäcken. Solen flödade över oss men snart växte en lätt skugga in över trappan från gårdsrönnen med alla sina lavar. Gårdsrönnar hade vi konstaterat även fanns vid många av Gässtjärnsbergets stugor. Bortom rönnen fanns en grå lada byggd av rundtimmer. En tidigare säkert vacker utsikt ner mot Skallbodarna och Malingarna skymdes nu av uppväxande barrskog och den lilla vallens sex stugor verkade inte frekventeras ofta numera utan syntes ha gått in i törnrosasömn.
Utförsåkningen ner till bilen gick lätt och vi vände nu tillbaka ner mot Lungmyrorna. Ett kort stopp gjorde vi vid bron över den skummande bäcken med det bibliska namnet Kidrons bäck. Lungmyrorna vill jag klassa som ett av Källandets vackraste myrstråk. Det är fyra kilometer långt och mycket smalt och startar vid vattendelaren mot Fläsjåsmyran i norr och slutar vid vägkorset nedom Bastberget i söder.
Nu när vi befann oss här sågs vyn över myren i en färgskala från snötäckets skarpaste vitt via det i myrmitten mycket sakta strömmande vattnets brunockra till lugnvattnens spegelbilder av himlens klaraste blått. Fonden utgjordes av tallars och granars mörkaste grönt upplivat av enstaka björkstammars gråvitt. Från väster föll skuggor in över myren i dunklaste blått och upp ur snötäcket spretade dvärgbjörkars tunna grenar i en färgdragning från svart mot djupaste rött.
Utmed vägen söderut följde oss nu Lungmyrån i ystraste vårflodslek ibland stänkande in över vägen och oss. Snart var vi nere i vargstråksområdet vid Flogen och stora vägen mot Nyhammar och då visste vi att vi snart skulle vara hemma i snöfritt land igen.
Uppdaterad 2009-10-30